Hos alla långhåriga katter orsakas långhårigheten av samma recessiva anlag. Mutationen uppstod troligen i Främre Asien och spreds med katterna längs handelsvägarna. Då de första långhåriga katterna infördes till Europa på 1500-talet, väckte de enorm uppmärksamhet, vilket antyder att man aldrig tidigare hade sett sådana katter här. De första långhårsimporterna var slanka, högbenta katter med långt, trekantigt ansikte, stora ögon och silkig päls utan överdriven underull. Rasen kallades Angora efter staden Ankara.

De olika långhåriga kattraserna samavlades och bidrog till uppkomsten av flera pälsfärger och ögonfärger. Då man i England på 1800-talet började organisera raskattaveln, konkurrerades de andra långhårsraserna snart ut som utställningsraser av den kraftigare, mer tätpälsade persern.

Persern sägs härstamma från Iran (Persien). I Tyskland och Sverige kallades den ofta för "chorassen" efter det distrikt i Iran, som den ansågs härstamma ifrån, och i uppslagsverket Djurens Liv (Tier Leben) beskrevs den 1939 som enfärgat blå.

Då man idag jämför fotos på tidiga perser och angora, verkar skillnaderna varit hårfina.
Kanske persern hade ett fogligare temperament, som föll folk mer i smaken. Av och till parade man in brittiska korthår för att förbättra kropps- och huvudform eller för att återskapa bortfallna färgvarianter. Med en första början på sent 1930-tal parades också siames in i persern för att skapa maskade perser d.v.s colourpoint.

Trots sin ganska blandade bakgrund har målinriktat och långvarigt avelsarbete frambringat dagens otroligt långpälsade och plattansiktade perser.

Idealet föreskriver en kraftig, massivt satt byggd katt med korta, grova ben och stora runda tassar. Huvudet skall vara runt och brett med små välpälsade och brett ansatta öron, fylliga kinder, breda käkar och kort vinklad näsa med markerat stop. Ögonen ska vara stora och runda och uttrycket skall vara sött och öppet. Pälsen ska vara lång och mjuk med tät underull och speciellt yvig runt halsen, en s.k krage.
Den korta svansen ska vara väl buskad eller plymig. Det finns ett otal certifikatberättigade färgvarianter, däribland svart, choklad, blå, lila, röd och creme, med eller utan silverbotten eller vita fläckar, helvit, tecknad, chinchilla och colourpoints. Även om det är formellt tillåtet, betraktas parningar mellan vissa färgvarianter som klart olämpliga p.g.a svårighet att färgbestämma avkomman korrekt.
Som olämpliga betraktas parningar mellan vitfläcksperser och colourpoint, chinchilla eller silvervariant. Temperamentsmässigt är persern oftast vänlig, lugn och tystlåten. Behandlas den som en prydnadskudde, blir den lika opersonlig som en sådan och tappar gnistan, men behandlas den som en levande katt, blir den lika livfull och givande som vilken katt som helst. Pälsen på en perserkatt kräver dock extra omvårdnad.